Låter värre än vad det är! (eller stavar man det inte gravidakuten???)

Men då jag hade kännt mycket mindre rörelser både igår och imorse (fick enbart hennes huvud flyttat en gång in i min lilla hand igår) blev jag väldigt orolig då hon alltid brukar vara väldigt aktiv så att hela magen flyttar och har sig. Efter många försök i morse till att få henne att flytta eller sparka mig, Att dricka iskallt vatten brukar alltid hjälpa och vi buffade på magen men ingen respons :( Vi ringer till akuten för gravida och dem säger att det kan bli så att det tar några dagar med mindre sparkar och respons men då vi hade testat med iskallt vatten och vi inte fick någon respons tyckte hon att vi kunde åka in för att stilla vår oro (min oro hehe).

 

Sagt och gjort sätter vi oss i bilen och nu vet vi att det tar 25 minuter att åka in dit i lugn och ro (och om man får rött hela vägen, många ljussignaler) så vi ska inte ha några tio minuter på oss att ta oss in när det väl är dags :p.

 

Väl där inne så är det väldigt stilla, inte alls många personer utöver personelen,(ok vi såg en gravid utöver personalen haha) så väldigt lugnt och skönt (men det kan ju ha varit massa inne på rummen men inget vi lade märke till). 

Vi fick en väldigt söt BM och visade oss rummet där jag kunde ligga och jag behövde inte ens vänta i 1 minut innan jag blev undersökt på hjärtljud som slog helt fint som det skulle, och hon berättar att det kan bli någon dag som man känner mindre sparkar, men självklart ska man vara uppmärksam på det och hon tyckte det var bra vi kom in. Hon vill gärna att vi ska få en scanning för att vara på den helt säkra sidan för hon som var specialiserad på scanningar var där idag och hade tid. Efter två/tre minuter kommer hon in igen och hon vill göra ett "5-10 minuters" hjärtljudskoll för att se att det ser fint ut i längre perioder.

Där trodde jag att jag skulle få en massa slangar på magen men hon tar bara datorns hjärtljudsmaskin och lägger på min mage och sen sitter hon (BM) vid sidan av oss i fem minuter för att lyssna på hjärtljuden och se dem på skärmen som sen bli inskickade till dem på kontoret och in i min journal. Hjärtat såg fiiint ut och jag blev inskickad till ett annat rum där jag skulle scannas, BM är fortfarande med oss (helt sjukt bra service och trygghet att hon inte bara går) Den andra BM är också helt fantastisk, och dem är så jordnära och söta. Ingen stress alls och vi fick en stor scanningsgenomgång med allt från hennes vikt till att hon fortfarnade är en liten tjej <3, 885 gram är hennes söta lilla vikt och hon var så söt, en liten söt näsa och mun och hennes lår och mage hade blivit stor. Åå vad vi längtar nu <3

Hon ligger med huvudet ner under navlen och benen upp vilket kan ha gjort att jag inte kan känna sparkarna för på scanningen rörde hon sig och sparkade fint, men jag kunde bara inte känna allt, men efter ett litet tag så kom faktiskt de riktiga sparkarna igång och både jag och BM kunde känna dem <3

Så allt såg bra ut och vi fick åka hem igen med en mindre oro och nu vet jag att minsta lilla rörelse betyder något och även om dem inte är starka, kan det bero på hur hon ligger :) 

Men gud vad dem är duktiga och söta, går verkligen in i sitt jobb till hundra och lugnar en i all oro och ingen stress.

 

 

1 Dag kvar på jobb sen 6 dagars ledighet, ska bli så skönt, och det bästa är inte att jag är ledig utan att min älskling är ledig SAMTIDIGT som mig, lovely <3 och vi har enbart EN aktivitet inplanerad och det är att åka över till min fina mamma på påskmiddag och mys. Men innan ledigheten börjar för oss båda ska vi först jobba 9 timmar.

 

Tiden går lite fort, men det är också väldigt mysigt att den gör det, så är det inte så lång tid kvar tills vi har en litten skatt här hemma. Men än får hon gärna vänta i 15 veckor innan hon tittar ut ♥ Men inte mer för då har vi problemet med att alla inte är hemma ;)

 

Hon har börjat bli väldigt stor där inne och hennes sparkar har jag vant mig till men jag kan komma på mig själv skrattandes så fort den känns lite mer eller när hela hon vänder sig. Det nya nu är att jag känner henne ovanför navlen några gånger och ibland väldigt långt "ner". När jag sätter på musik (mest på morgon och kvällarna) blir hon väldigt lugn av några låtar och av vissa låtar studsar hela mobilen upp och ner (när jag lägger mobilen på magen)

Jag har börjat lära mig lite av vilka låtar som hon reagerar mer på och vilka hon blir lugnare av.

Även om det ibland gör ont (ganska ofta om hon sparkar "fel") försöker jag att inte klaga, någon gång får jag höra av älskling att jag inte ska klaga på att det gör ont då det inte är hennes fel, och nej det är det inte och hon får sparka hungra gånger om där så länge hon har det mysigt och bra där inne, jag klarar mig alltid av lite sparkar här och där även om jag ibland inte riktigt kan gå ;) men det är inte det som är det viktigaste, för som sagt är det inte mig och kasper som ska gå först längre utan nu är det hon, även om hon är i magen.

 

Vecka 25 : Hjärnan växer och utvecklas. Barnet, som redan har vant sig vid smaken av det söta fostervattnet, är omkring 22 centimeter från huvud till stjärt och väger ca 830g. Fostrets skelett börjar bli hårdare. Den viktigaste utvecklingen nu består i att fostret ska lägga på sig och få mer underhudsfett. 

 

Tanken är att dem ska bli vita och sen bli målade med söta figurer och hjärtan i rosa och lila :) men nu får vi se hur det blir med det, vita blev dem men sen kom jag inte längre ;) (tar ju så långt tid för dem att torka med den vita färgen och jag har inget tålamod ;p )

Mina första veckor var famförallt ingen dans på rosor.

Då vi fick reda på den "sent" (tror jag var i vecka 7 eller något i den stilen) fick jag inte illamåendet förrens då, men jag tror helt och hållet på att där ligger lite psykiskt i illamåendet för jag fick illamåendet någon dag efter jag fick reda på att jag var gravid och vad är odsen på det? (om inte psykiskt). 

Jag har aldrig haft det så dålig innan, och det västa var att det började bli stressigt på jobbet inför jul, så jag jobbade konstant varje dag i veckan många blev sjuka och jag "kunde" bara inte sjukskriva mig för att jag var gravid, jag tror jag vet var alla papperskorgar är på jobbet och jag lärde mig snabbt att jag inte kunde böja mig ner utan att lillamåendet kom som ett brev på posten, det var långa dagar och jag har förträngt så mycket av hur jobbigt det var men jag vet gott att jag sa till mig själv att jag ville så att hon skulle klara sig där inne för detta ville jag inte genomgå igen, haha ja nu säger jag då det, att självklart vill jag genomgå det 100 gånger om, om det så skulle vara, då det bara är i några veckor i gemförelse med hur underbart det är senare.

 

På jobbet kunde jag inte säga till någon att jag var gravid då jag inte ville att det skulle komma ut innan vecka 12, Man kände sig väldigt ensam när det enda jag gjorde var, sova, jobba, sova, jobba, sova, jobba, den enda tiden jag inte mådde dåligt var när jag sov och värst var faktiskt när jag var ledig för då hade jag inte andra saker att tänka på men tiden gick och jag fick det lite bättre för varje dag som gick och jag fick det också bättre när jag tänkte att allt kommer gå bra, men det är väldigt dyrt att ha en gravid flickvän ;) ena dagen kunde jag äta det, dagen efter kunde jag inte, jag glömde mjölk, yoghurt mm ute hela dagen och bannan är något som inte går ner ;)

 

Det varade fram till vecka 11 ungefär och där efter fick jag det mycket bättre och jag kunde äta igen iaf med aptit innan tvingade jag i mig allt som jag helt plötsligt blev sugen på och som tur var så var jag enbart sugen på nyttiga saker, men även om jag var sugen på det fick jag tvinga i mig det och det var inte stora mängder mat jag fick i mig. jag gick ner ca 5 kg :(

 

 

Vi har redan nu fått lite presenter till den lilla och detta fick vi utav mina svärföräldrar, allt på bilder förutom de ljusrosa "skorna" och de ljusrosa strumporna, dem fick vi utav min fina kollega

Tiden går och dagarna flyger förbi, men under tiden växer där ett litet barn inne i min mage.

♥ Två kommer bli Tre ♥

Lilla älskade du inne i min mage, vem är du! En liten bit av mig och en liten bit av min älskling har skapat något så älskvärt redan innan det lilla liv ens har kommit i våra famnar!