I söndags bar det av till Köpenhamn (eller om vi ska vara petiga var vi redan där inne sen lördagen)

Kasper skulle bli en Ironman för andra gången. Vi hade allt under kontroll, nästan då vi skulle på bröllop dagen innan (lördag) hade vi väldigt stressigt som vi alltid har, det är liksom lite oss att alltid stressa iväg, men i hinner alltid i tid även om vi alltid kommer på klocklsaget, så var det även i lördags ;).

 

Hemma letar och letar vi efter Kasper simglasögon som vi inte kan hitta, så det fick bli ett par nya (dyr sport min kille valt). Allt gick bra och när vi lämnar cykeln vid inchek ser jag att han har ett stort hål i sitt bakdäck så man ser slangen... AJ AJ AJ alltså att han inte har fixat nya däck till detta.. men han sa att han säkert ska klara sig, så jag ska inte vara orolig. ok det är jag inte i heller, vi får cyklen till inchek och bröllopet hinner vi till (ps man ska aldrig gå på bröllop dagen innan en Ironman;p )

 

Söndagen är där och jag kommer in till Kasper vid cykel då jag har ORG band (som jag fått av Morten, Mettes pojkvän som ha hand om tidtagningen) annars får man stå utanför inchekningen och trängas med alla andra för att ens kunna se honom.

När dem börjar simma ser jag inte att Kaspers glasögon gick i sönder, utan något jag får reda på sen utav en kompis till Kasper, om jag blir nervös? oooja för man kan inte simma 3,8km utan simglasögon, 400, 750 kan man men inte 3,8km. Men han lugnar mig lite om att det bara var remmen som gick av så han inte kunde spänna dem bättre fast, puuh bra start eller?...

 

Han kommer upp ifrån vattnet på 1 timme och 11 minuter, som han hade räknat med... Upp på cykeln och iväg... Jag tar Metron och s tåget till den högsta backe som dem ska cykla upp för och möter även upp Kaspers föräldrar.

Jag kan säga att den väntan är inte rolig, man har fått en ca tid via ultimate om när han ska komma dit (där ligger tidtagningsmattor precis nedanför) Men han kommer inte... Vi väntar och väntar men sen slår det mig att det kanske är fel på tiderna, för man brukar alltid cykla fort i början och sen sakta ner ;) (vad som inte riktigt slog mig var att han hade kunnat fått en punktering) Men han kommer förbi han ser lite trött ut, men självklart ser man trött ut när man cyklar upp för en backe? eller?

Han kommer i mål på cykeln och börjar springa, dem tre första gångerna vi ser han, ler han tillbaka och ser inte så trött ut, men sen blev han riktigt trött och de sista 8 km var han tvungen att gå :( jag kan lova er att om jag hade kunnat hade jag tagit hans plats där, jag hade tagit hans plats redan efter den första halvmaraton, för det var efter det som det gick "dåligt". Att bara se sin kärlek må så dåligt veta att man inte kan göra någonting alls och man bara vill ha honom i mål är inget roligt alls.

 

I år var det riktigt varm solen stod på från morgon till kväll och det blev bara varmare och varmare, jag har nog aldrig sett så många få det så dåligt under ett race som under detta års Ironman, många fick kramp och det var många som fick det dåligt när dem kom i mål.

Kasper kom i mål på 10.51.59 som ÄR en fin tid.

Men då jag var så nervös för honom under hela racet fick jag nästan inga bilder ;) haha Men här är några iaf.

 
Där finns nog cyklar för flera miljoner, vågar inte ens tänka tanken, men dem är fina. och skapar ett väldigt stort ha begär.


Han är nu klar för start :D

Det är inte jätte lätt att komma upp ifrån vattnet, men på Challenge får man hjälp (det brukar man inte annars)

Fin cykel, vil ha... (jag känner inte personen som är på bilden, det är cyklen jag är ute efter)

Nu kom min älksling, men inte ens ett leende kan man få även om han viste vi stod där ;) eeej alltså.

swiich, här såg han mig inte ;)

Rasmus Henning springer för sitt stafett lag.

Här kommer han springandes och kastar saker mot oss, ( det han glömde lämna i T2)

Fortfarande glad, (men inte jag där av de dåliga bilder, för man kan inte riktigt ta bilder när man är nervös och har det nästan lika dåligt som han själv ;p )

Hur härlig är inte denna bilden? han springer i mål med sin fru och barn, helt underbart att se.

Och ÄLSKLING kommer i mål..

Borde det inte vara Kasper som skulle se trött ut och jag pigg??? vi bytte lite roller där.

Äntligen på väg hem...