Just nu kan jag nog bara skratta åt det, men när det väl hände skrek jag som ett barn och klättrade upp på en stol (som vanligt när jag ser något som kryper i min väg). Skrivet ett sms till älskling att vi har stora äkliga kryp i ett skåp (vilket vi hade enligt min rädda hjärna).

Det var så att jag ska packa min resväska upp till Sunne för att Pappa och Marianne är snälla och tar upp den till Sunne, så jag inte behöver ha en så stor resväska nu när det är fyra, kanske fem byten :( gillar inte alls att det inte går tåg som vanligt. Jag skulle iaf ta ut mina skolböcker ifrån vårt tv skåp, drar ut böckerna och ut flygger ett svart kryp i mina ögon ser den ut till att springa iväg illa kvickt under min resväska. Jag skricket slänger ifrån mig böckerna och ställer mig på en stol och bara ryser. och där skriver jag då sms till Kasper ♥.

Jag fick ett jätte gulligt svar att jag skulle låsa in den så skulle han ta hand om den sen. Bästa killen i världen ? :) JAA.
Jag börjar plocka fram böcker för att lägga runt så att den inte rymer, det är då jag ser att de inte allt är ett kryp utan ett gummi till en öronsnäcka fråga mig inte hur den hade kunnat rulla iväg och för mig se ut som ett stort kryp. men är man rädd så är man. Det är inte roligt att vara det och jag har försökt att få bort rädslan men det är svårt.

just nu skrattar jag åt det och hade man fått det på film tror jag att hela världen hade skrattat bara att insé att jag är sjukt rädd för småkryp.